Med bara en vecka kvar till årets stora mål – Cykelvasan 2025 – råder inte direkt segerstämning i Rolandz Bike Team. Istället präglas uppladdningen av sjukdomar, frånvarande benstyrka och en något frustrerad teamchef.

– ”Vi satte ribban högt i Gesunda förra året. Men nu… jag vet inte. Det här liknar mer ett motionsgäng på söndagsutflykt än en seriös satsning,” säger Roland och blickar ut över träningsappen, där inaktiva cykelpass står som dystra milstolpar i kalendern.

Kaptenen som kroknade

Teamkapten Björn, känd för sin tekniska briljans i utförsbackarna, har haft en sommar kantad av feber, hostande och en kropp som inte riktigt velat samarbeta.

– ”Det började med lite feber i juni och sen rullade det bara på. Jag har nog fler avbokade pass än körda i träningsloggen,” erkänner han. – ”Men jag hoppas att muskelminnet sitter kvar. Jag har i alla fall servat cykeln.”

Roland är inte imponerad.

– ”Man vinner inga backspurter med servade bromsar. Det är ben och pannben som avgör.”

Hjälpryttaren som valde löparskor

Om Björn har varit frånvarande, så har Jonas åtminstone tränat – fast på fel sätt. I sin roll som hjälpryttare skulle han vara lagets motor över myrarna, men istället har han prioriterat löpning. Långpass och trösklar – men få cykelmil.

– ”Jag vet, jag vet. Men jag hade ett bra flyt i löpningen och ville inte sabba det,” säger Jonas urskuldande. – ”Men jag är stark i huvudet. Jag kommer kunna dra i motvinden om det behövs.”

Roland suckar.

– ”Det här är inte en mental tävling, det är 95 kilometer cykling. Man måste vara förberedd, punkt.”

Nyckeln: taktik och pannben

Trots frustrationen visar Roland också en mer analytisk sida. Han vet att det finns andra sätt att vinna tid än via VO2max. Det handlar om placering, positionering och framför allt – samspel.

– ”Vi kommer att behöva köra smart. Lägga oss rätt i klungorna, spara energi i partierna där andra bränner tändstickor. Vi måste tänka. Och tänka rätt.”

Taktikgenomgången på fredag kväll, kvällen innan loppet, blir därför ett nyckelmoment för laget. Där ska varje delsträcka gås igenom. Var ska de trycka på? Var ska de gå på rulle? Vem gör vad – och när?

– ”Vi har inga stjärnor i laget i år, men vi kan fortfarande bli ett bra lag. Det är skillnad,” säger Roland. – ”Men då måste alla släppa egot och följa planen.”

Björn nickar.

– ”Jag kanske inte är i toppform, men jag vet var cykeln ska placeras i nedförsluten. Och jag kommer ge allt.”

Jonas är försiktigt optimistisk:

– ”Om jag kan hålla mitt tempo och undvika att gå stumt upp mot Oxberg, så tror jag vi har en chans att göra något vi ändå kan vara stolta över.”

Slutsats: Press, oro – och kanske lite hopp

Det är inte den uppladdning någon i Rolandz Bike Team drömde om. Men det är verkligheten. Med en blandning av självkritik, rutin och taktisk kyla återstår det att se om det räcker.

– ”Det är dags att sluta snacka och börja trampa. Vi får se på lördag,” avslutar Roland.